Åldersbekymmer.....

För några år sedan så var jag väldigt mörkrädd, Thomas fick inte jobba nätter för då låg jag och nästan grät mig till sömns..... Sedan kom Wilma och successivt så började jag känna att det var ok att han jobbade natt.....

I dagsläget får jag mer el mindre panik om det är minsta ljusstrimma i rummet när jag ska sova, ljuset från siffrorna på väckarklockan är alldeles för ljust så där har jag fått sätta en handcreme framför! Om rullgardinen släpper in ljus på morgonkvisten och jag vaknar till ( som jag alltid gör) så har jag problem med att somna om....... HUR kommer sig detta?? Är det ett ålderstecken, börjar jag bli gammal?? Förr sov jag genom allt!! 

En liten reflektion såhär på fredagsmorgonen..... Idag ser vi fram emot att sluta tidigt och en eftermiddag med mina hjärtan!! 

Kramar till er alla